Sista dan i Linköping.

Sista dagen på praktiken igår.
Sista dagen i Linköping idag.
Känns sorligt faktiskt.
Tiden har varit så otroligt givande.
Både privat och professionellt.

Jag kommer sakna så otroligt många människor i Linköping.
Hanna såklart massor, och Johanna såklart.
Alla i personalen. Så himla jobbigt det var att säga hej då till dom igår.
Men det kändes ändå bra.
Det bästa av allt är att jag är välkommen tillbaka i sommar om jag vill.
Så vi får se vad som händer.
Tiden får utvisa.

Slutet.

Sista dagen på praktiken idag.

Vaknade inte direkt på rätt sida.
Drömde mardrömmar om en kär vän som jag inte fått tag i på länge.
Har en klump i magen.
Funderar: Undviker du mig?

Hur som helst ska jag ändå gå till jobbet idag.
Jag ska bjuda på tårta och ha något sorts avslut.
Känns bra. Och hemskt.
Jag har klarat praktiken och jag tycker att jag har gjort det bra.
Samtidigt känns det lite som att börja läsa en bra bok och sen bara sluta mitt i alltihop.
Hur ska det gå för mina grabbar?
Vet inte ens om det finns något slut för dom.
Ett bra liv för vissa, det är jag helt säker på.
Kumla för andra, kanske.
Vet inte, kommer kanske aldrig att få veta.
Men jag tror på dem alla.

Han, den lille, med fräknarna, han den roliga som bara vill vara med, höra till.
Han, med de små ögonen som alltid ser arg ut, trots att han nästan aldrig är det.
Han, som tror att han är boss, han med rättvisetänket, men med ett gott hjärta.
Han, med det dåliga självförtroendet, han med den härliga personligheten och det charmiga leendet.
Han, nallebjörnen, som har gjort många fel, men egentligen bara vill alla väl.
Han, som låtsas vara sur jämt, men som aldrig lyckas dölja leendet som ständigt finns där.
Han, den nya, som alltid skrattar och skämtar, han den härliga filuren som alla tyckte om från första stund.

Jag tycker faktiskt om dem allihopa.
Jag hoppas det går bra för dem.
Hoppas.

Tillbaka i Linkan.

Idag var en sån där härlig dag.
En sån där dag då det känns jobbigt att lämna min praktikplats.
Dom var faktiskt glada att se mig.
Jag kände mig saknad.
Det var en otroligt härlig känsla.

Dessutom har jag IDAG märkt att jag har glömt at göra en uppgift till praktikkonferensen i Uppsala.
TOTALT missat.
Jag brukar ju ha bra koll, tycker jag själv!
FAAAAAAN.

Blir råplugg imorgon!
Nu ska jag slockna på Hanna och Ottos soffa. Mys.

Tillbaka i Linkan.

Idag var en sån där härlig dag.
En sån där dag då det känns jobbigt att lämna min praktikplats.
Dom var faktiskt glada att se mig.
Jag kände mig saknad.
Det var en otroligt härlig känsla.

Dessutom har jag IDAG märkt att jag har glömt at göra en uppgift till praktikkonferensen i Uppsala.
TOTALT missat.
Jag brukar ju ha bra koll, tycker jag själv!
FAAAAAAN.

Blir råplugg imorgon!
Nu ska jag slockna på Hanna och Ottos soffa. Mys.

Mamma och musik.

Min mamma har kanske aldrig varit världens största musikmänniska.
Visst gillar hon musik men någon riktig koll har hon inte.
Därför kan det blir rätt roligt ibland.
Igår gick jag och sjöng på en låt. En kanonlåt ska tilläggas.

Mammas kommentar om min sång: Vad sjunger du på för kyrksång?
Sanna chockad: Nä mamma, det är Kent. Sveriges största rockband. 

(Iofs kanske det säger mer om min sångröst än om Kents musik?)


Snö

Jag älskar snö.
Vitt och fint.
Jag mår så himla bra av snö.

Jag mår bra av Skellefte.
Jag mår bra av att vara här.
Min familj, mina vänner.
Jag mår bra här.

Snart ska jag åka och klippa mig hos Elin.
Så himla skönt det ska bli.
Äntligen kan jag lämna mitt slitna hår i trygga händer.
Jag vet fortfarande inte hur jag ska klippa mig men det vet säkert Elin.
Snart är jag som ny.


Kyla och norrländskt vatten.

Det var -30 och strålande morgonsol när vi kom till bastuträsk idag.
Härligt iskallt.
Skönt att vara hemma.
Känns ändå lite ovant.
Allt är så välbekant men det är ändå som att komma till en ny stad, där man kan alla vägar och vet vart allt ligger.

En av de bästa sakerna är ändå att komma hem till vattnet.
Underbara norrlänska vatten.

Nu är jag trött.
Tror jag ska somna framför tv:n en stund.
Puss

Krokiga vägen hem.

SJ. SJ. SJ.
Värdelöst.

Dom var snälla med Lina så vi fick åka ett annat tåg.
Istället för Västerås blev det Stockholm.
Spår 2 istället för spår 4.
Allt flöt på bra och vi skulle ha en timme till godo i Stockholm.
Skönt.
Då blev det tvärstopp och alla lampor släktes.
Vi ska bara starta om tåget så är vi snart på väg ingen.
Så sa dom i 45 minuter.
Ingen visste nåt. SOM vanligt.
Och den spydiga, äckliga stroppSJdamen som vägrade svara på några frågor.
Usch för dig.
Vi kommer fram till Stockholm 2 minuter innan vårt andra tåg ska gå.
Vi kom till Spår 18. Lääääääängst bort.
Vi skulle till spår 6. På andra sidan Stockholm.
2 små tjejer med 10 tunga väskor.
Folk skrattade åt oss på vägen vill jag lova.

Hur som helst hade dom skjutit på tåget en halvtimme.
Troligtvis för alla försenade tåg söderifrån.
Snökaos - då stannar tågen.
Vi bor i Sverige. Lär er. det händer varje år vet ni.
Att södra Sverige ska behöva bli en enda röra bara för att dom ser en snöflinga.
Skönt med Norrland. Det är mer rejält!

En halvtimme var i alla fall exakt vad vi behövde för att transportera oss.
Och nu ligger vi i våra sängar med två oförstående kinesiskor(?) under oss.
Hur säger man om kvinnliga kineser egentligen?
Vad jag förstår ska dom till Kiruna.
Men vi är på väg hem i alla fall.
Hoppas att tåget jagar igen den här lilla halvtimmen.
Ska försöka sova en stund nu i alla fall.
Natti. Snart ses vi.


SJ

Det verkar åtminstone som om SJ är konsekventa.
Genom att aldrig hålla vad de lovar.
Linas tåg är försenat.
Över en timme.
Vilket innebär att hon inte kommer att vara här i tid.
Detta innebär att vi kommer att få ta andra tåg.
Jag vet fortfarande inte vilket, eller när jag ska hoppa på tåget.
Suck.

Hoppas på tågen.

SJ!
Sist jag skulle åka med er så blev det en mardrömsresa.
Nu hoppas jag att ni har skärpt er ordentligt.
Jag vill ha hit Linas tåg i tid.
Inget krångel med platser eller byten.
Jag vill INTE ha några som helst förseningar.
Inga inställda tåg heller.

Kan ni klara det?
Hoppas...

JULLOV!!!!

Ligger i min säng (Hannas soffa) och myser i min underbara tillvaro!

Nu har jag jobbat mitt sista pass innan jul och nu är jag verkligen värd jullov!
Det var ett av de tuffaste passen jag haft sen jag började.
Inga roliga killar ikväll direkt.
Menmen det redde upp sig och allt blev bra!
Det var härligt att få säga god jul i alla fall!

Har också fått se mitt nya schema inför våren!
Det bästa schema jag haft sen vi började utbildningen!
Räknar med mycket läsning och grupparbeten kanske men det får det vara vääääärt!
Känns bra, ska bara bekräfta min plats nu också så ska det blir BRA!

YES!

Godmorgon!

Sitter och njuter av en kopp te i Hannas soffa!
Ska åka till jobbet om en timma och jag är redan klar.
Ska bara borsta tänderna.

Peppar inför sista dagen på jobbet innan JULLOV!
Å va de ska bli skönt.
Jag behöver det mer än någonsin.
Åker hem imorgon.
Känns lite nervöst faktiskt.
Men bra nervöst.

Ha en bra dag!
Puss

Förresten.

Det blev mycket billigare än jag trodde att skicka upp mina tunga lådor till Skellet.
Gilla bussgods.
En bra dag med andra ord.
En mycket bra dag!

Happy!

Äntligen!

Äntligen har jag lämnat lägenheten för gott!
Ska bara förbi där imorgon en snabb sväng för att ta en sista titt så jag inte glömt nåt.
Men sen går jag och tittar aldrig tillbaka!

Jag älskar att vara hos Hanna och Otto.
Det är så himla lugnt och skönt här!
Och trivsamt.
Och det luktar alltid så gott här.
Kostigt vilka saker man märker att man uppskattar.
Man lär sig alltid nåt!

Nu ska jag och min lilla familj gå och hälsa på våra kära vänner Martin och Johanna.
Puss


Sista natten.

I natt är det sista natten i skruttlägenheten. SÅ SKÖNT. Sen blir det Hanna och Ottos (mina räddare i nöden) soffa i två nätter innan det bär av hemåt.

Det händer jättespännande saker på jobbet.
Dom rymmer och kommer tillbaka. Rymmer och kommer tillbaka.
Uppför sig förjävligt. Slåss och lever rövare.
Och emellanåt är dom helt fantastiska underbara små killar!

Min bästa Jens är i Iran nu. Jobb. Var lite orolig innan. Jag menar, det är ändå Iran.
Men bäst som han är så fick jag ett telefonnummer så vi kunde hålla lite kontakt.
Eftersom han är bäst och inte jag så är det han som skickat meddelanden då och då för att berätta att han lever och höra hur jag mår. Bäst, bäst, bäst.

Det har snöat här igår och idag. Och än så länge ligger den kvar. FANTASTISKT!
Jag hoppas att det finns lite snö hemma också nu när jag kommer!

Luciakraball

Igår var det luciakravall vid Linköpings Universitet. Hur kul som helst!!! Johnossi var ännu bättre live! Dogge var Dj efteråt och spelade väl inte riktigt musik efter min smak, men några härliga dängor fick han till.=) Hursomhelst, röj röj röj! Hanna tappade sin kamera i golvet, hur den ska kunna vakna till liv vet jag inte.=/ Men jag skulle gärna vilja se bilderna!! Ooooyes!

Jag har faktiskt mer energi än jag förtjänar idag.
Beror kanske på alla glada nyheter som poppar upp här och var!
Jag vill vara hemma och hjälpa till att fira!
Nu är det dags att börja packa. Packa för att komma hem till er!
Snart så.

Resumé.

Sen sist har det förstås hänt endel. I korta drag:

- Helgen hemma var såklart underbar! Mycket familj och vänner. Och tillbakaresan gick smärtfritt. Snart är jag hemma igen. Längtar!

- Min hyresvärd får fler brev från hovrätten och inkasso. Dessutom har hon hotat med att byta lås på lägenheten. det fick hon naturligtvis inte. Men om man säger såhär: jag har bara två veckor kvar i denna lägenhet: Can't wait!

- Praktiken går bra. Mina kollegor är riktiga proffs och jag lär mig mer och mer för varje dag som går. Känns tråkigt att det snart är slut. Att vara här är lite som att finnas i en bubbla och snart ska jag tillbaka till verkligenheten igen.

- Helgen har tillbringats med massor av Hannor! Härligt! Lugn och skön. Kvalitet helt enkelt.

- Idag har jag varit ledig och vilat hela dagen. Skööönt och behövligt. Borde ha tagit tag i pluggandet och skulle precis börja. Men istället ska jag gå en prommis med det allra bästa med Linköping. Hanna.

Del 2 av mardrömsresan.

Vid 23.00 kom jag äntligen fram till Västerås. Släpade väskorna till hotellet som låg rätt nära och var riktigt fint faktiskt. Det hela blev ännu bättre när den gulliga killen i receptionen hade gjort en kvällsmacka åt mig. Han lovade också att göra smörgåsar som jag fick ta med när jag skulle åka på morgonen. Söt. Tog ett tag innan jag somnade men sen sov jag som en stock. Trött som tusan steg jag upp klockan 03.30 för att hinna göra mig klar innan jag skulle möta Fred 04.30. Det var härligt att få sitta i en bil ett tag och prata hemlisar med Fred. Kvalitet.

På arlanda var jag först lite orolig för att jag hade för mycket bagage. eller rättare sagt. Det visste jag att jag hade. 10 kilo för mycket (minst) visade det sig. Det första tjejen surade lite och sa. Ja, det kostar ju för varje kilo. Sen fick jag prata med en kille som checkade in mina väskor och han sa att det var helt okej. Dessutom lovade han mig att jag fick ta två handbagage. Söt.

Trots att det är fredag den 13:e, har denna dag börjat på ett strålande vis och det ser ut som jag kommer mig hem i tid trots allt!

Uppdatering: Nyss ropade dom ut mitt namn i högtalarna på arlanda. Jag hade visst min sodastream med mig i väskan. En kolsyrepatron får man inte flyga med. Suck. Fick lov att lämna den här. Men men, det kunde ha varit betydligt värre.

My kind of luck.

Hade packat fem väskor. Var lite stressad men ändå i god tid. Bästa Otto kom och skjutsade mig till resecentrum  (som man så fint kallar tåg/busstationen i Linköping). Tåget var tidigt och jag klev på i godan ro. Härligt att allt gick så smidigt för en gångs skull. Nähä. Då ropar dom i högtalarna att detta är ett annat tåg. Nästan allihopa kliver av. En olycka har skett mellan Norrköping och Linköping. Alla tåg står stilla. Ingen vet någonting. PANIKEN! Tillslut får vi höra att vi ska få åka buss till Norrköping och ta tåg därifrån. Vi träffar ett tap till busschaffis som inte vet någonting om någonting och när jag frågar om han kan hjälpa mig så säger han..... Nej. Tack hörru.

Tillslut får vi gå på en annan buss och jag får tag i SJ:s nummer och ringer dom. Får sitta i en två år lång telefonkö bara för att bli kopplad till en annan telefonkö som tar lika lång tid. Då får jag höra att jag som väntat inte kommer att hinna med tåget och det finns inget dom kan göra. Jag får alltså övernatta på hotell i Västerås. (Om jag nu någon gång kommer till Västerås. Sitter i skrivande stund fast i Norrköping.) Därifrån får jag åka buss (BUSS!?!?!) som jag måste byta 100 gånger innan jag kommer hem. Istället för att vara framme 8.40 imorgonbitti skulle jag få vara framme 18.00. TACK SÅ JÄVLA MYCKET FÖR DET SJ! Jag frågar hur dom kommer att ersätta mig för biiljetten och tydligen ska jag få igen halva. VADÅ HALVA!? Jag kan inte åka på den här biljetten nu. TACK SÅ JÄLVA MYCKET FÖR DET SJ!

Som tur var bor ju min kära vän Fred numera i Västerås. Han har lovat att skjutsa mig till Arlanda tidigt imorgonbitti. Vilka fantastiska vänner man har! Så får jag ta ett flyg hem istället. Vilken krånglig kväll. Och dyr hemresa.

NU först åker vi från Norrköping. BARA 3 timmar för sent. JÄVLIGT SNABBT JOBBAT SJ! EN APPLÅD TILL ER!

Hanna är en annan ängel i den här historien. Skippade kalaset hon skulle till och väntade med mig hela tiden. Dessutom tog hon med sig en av mina väskor tillbaka så det inte ska bli så tungt på flyget. Räknar ändå med en enorm övervikt. 

Och världens bästa mamma, som letat upp flyg till mig och alltid försöker ordna allt till det bästa. Så nu får vi se om det löser sig det här nu. Med min tur stöter jag säkert på fler problem. Dom får ni naturligtvis höra om inom en snar framtid.

Kram

Att säga hejdå.

Min favoritgrabb ska skrivas ut från avdelningen.
Ett par ord på vägen, ett hejdå och en kram.
Det var uppgiften.

Men det går inte alltid.
Alla har sina speciella personer.
Den här killen var speciell för mig.
Att bara ge någon ett hejdå och en klapp på ryggen funkar inte jämt.
Vi kommer ju aldrig att ses igen.
Han var ledsen, jag var ledsen.
Det tror jag syntes jättetydligt på oss båda två även om vi gjorde vårat bästa för att inte visa det.

Vi sa inte så mycket men det kändes inte som att det behövdes heller. Försökte ändå säga några bra ord utan att bli för personlig, även om det var svårt. När han kommer fram och ger mig världens största kram och säger att han tyckter att jag är världens bästa var det inte så lätt att hålla tårarna tillbaka. Det var väl kanske inte ett av mina mest professionella ögonblick men man får väl kanske acceptera att endel människor blir man berörd av, och vissa lyckas man nog beröra också. Om man har tur.

Tufft var det, minst sagt.
Nu behöver jag en helg hemma.

Tidigare inlägg
RSS 2.0