Del 2 av mardrömsresan.
Vid 23.00 kom jag äntligen fram till Västerås. Släpade väskorna till hotellet som låg rätt nära och var riktigt fint faktiskt. Det hela blev ännu bättre när den gulliga killen i receptionen hade gjort en kvällsmacka åt mig. Han lovade också att göra smörgåsar som jag fick ta med när jag skulle åka på morgonen. Söt. Tog ett tag innan jag somnade men sen sov jag som en stock. Trött som tusan steg jag upp klockan 03.30 för att hinna göra mig klar innan jag skulle möta Fred 04.30. Det var härligt att få sitta i en bil ett tag och prata hemlisar med Fred. Kvalitet.
På arlanda var jag först lite orolig för att jag hade för mycket bagage. eller rättare sagt. Det visste jag att jag hade. 10 kilo för mycket (minst) visade det sig. Det första tjejen surade lite och sa. Ja, det kostar ju för varje kilo. Sen fick jag prata med en kille som checkade in mina väskor och han sa att det var helt okej. Dessutom lovade han mig att jag fick ta två handbagage. Söt.
På arlanda var jag först lite orolig för att jag hade för mycket bagage. eller rättare sagt. Det visste jag att jag hade. 10 kilo för mycket (minst) visade det sig. Det första tjejen surade lite och sa. Ja, det kostar ju för varje kilo. Sen fick jag prata med en kille som checkade in mina väskor och han sa att det var helt okej. Dessutom lovade han mig att jag fick ta två handbagage. Söt.
Trots att det är fredag den 13:e, har denna dag börjat på ett strålande vis och det ser ut som jag kommer mig hem i tid trots allt!
Uppdatering: Nyss ropade dom ut mitt namn i högtalarna på arlanda. Jag hade visst min sodastream med mig i väskan. En kolsyrepatron får man inte flyga med. Suck. Fick lov att lämna den här. Men men, det kunde ha varit betydligt värre.
Uppdatering: Nyss ropade dom ut mitt namn i högtalarna på arlanda. Jag hade visst min sodastream med mig i väskan. En kolsyrepatron får man inte flyga med. Suck. Fick lov att lämna den här. Men men, det kunde ha varit betydligt värre.
My kind of luck.
Hade packat fem väskor. Var lite stressad men ändå i god tid. Bästa Otto kom och skjutsade mig till resecentrum (som man så fint kallar tåg/busstationen i Linköping). Tåget var tidigt och jag klev på i godan ro. Härligt att allt gick så smidigt för en gångs skull. Nähä. Då ropar dom i högtalarna att detta är ett annat tåg. Nästan allihopa kliver av. En olycka har skett mellan Norrköping och Linköping. Alla tåg står stilla. Ingen vet någonting. PANIKEN! Tillslut får vi höra att vi ska få åka buss till Norrköping och ta tåg därifrån. Vi träffar ett tap till busschaffis som inte vet någonting om någonting och när jag frågar om han kan hjälpa mig så säger han..... Nej. Tack hörru.
Tillslut får vi gå på en annan buss och jag får tag i SJ:s nummer och ringer dom. Får sitta i en två år lång telefonkö bara för att bli kopplad till en annan telefonkö som tar lika lång tid. Då får jag höra att jag som väntat inte kommer att hinna med tåget och det finns inget dom kan göra. Jag får alltså övernatta på hotell i Västerås. (Om jag nu någon gång kommer till Västerås. Sitter i skrivande stund fast i Norrköping.) Därifrån får jag åka buss (BUSS!?!?!) som jag måste byta 100 gånger innan jag kommer hem. Istället för att vara framme 8.40 imorgonbitti skulle jag få vara framme 18.00. TACK SÅ JÄVLA MYCKET FÖR DET SJ! Jag frågar hur dom kommer att ersätta mig för biiljetten och tydligen ska jag få igen halva. VADÅ HALVA!? Jag kan inte åka på den här biljetten nu. TACK SÅ JÄLVA MYCKET FÖR DET SJ!
Som tur var bor ju min kära vän Fred numera i Västerås. Han har lovat att skjutsa mig till Arlanda tidigt imorgonbitti. Vilka fantastiska vänner man har! Så får jag ta ett flyg hem istället. Vilken krånglig kväll. Och dyr hemresa.
NU först åker vi från Norrköping. BARA 3 timmar för sent. JÄVLIGT SNABBT JOBBAT SJ! EN APPLÅD TILL ER!
Hanna är en annan ängel i den här historien. Skippade kalaset hon skulle till och väntade med mig hela tiden. Dessutom tog hon med sig en av mina väskor tillbaka så det inte ska bli så tungt på flyget. Räknar ändå med en enorm övervikt.
Och världens bästa mamma, som letat upp flyg till mig och alltid försöker ordna allt till det bästa. Så nu får vi se om det löser sig det här nu. Med min tur stöter jag säkert på fler problem. Dom får ni naturligtvis höra om inom en snar framtid.
Kram
Tillslut får vi gå på en annan buss och jag får tag i SJ:s nummer och ringer dom. Får sitta i en två år lång telefonkö bara för att bli kopplad till en annan telefonkö som tar lika lång tid. Då får jag höra att jag som väntat inte kommer att hinna med tåget och det finns inget dom kan göra. Jag får alltså övernatta på hotell i Västerås. (Om jag nu någon gång kommer till Västerås. Sitter i skrivande stund fast i Norrköping.) Därifrån får jag åka buss (BUSS!?!?!) som jag måste byta 100 gånger innan jag kommer hem. Istället för att vara framme 8.40 imorgonbitti skulle jag få vara framme 18.00. TACK SÅ JÄVLA MYCKET FÖR DET SJ! Jag frågar hur dom kommer att ersätta mig för biiljetten och tydligen ska jag få igen halva. VADÅ HALVA!? Jag kan inte åka på den här biljetten nu. TACK SÅ JÄLVA MYCKET FÖR DET SJ!
Som tur var bor ju min kära vän Fred numera i Västerås. Han har lovat att skjutsa mig till Arlanda tidigt imorgonbitti. Vilka fantastiska vänner man har! Så får jag ta ett flyg hem istället. Vilken krånglig kväll. Och dyr hemresa.
NU först åker vi från Norrköping. BARA 3 timmar för sent. JÄVLIGT SNABBT JOBBAT SJ! EN APPLÅD TILL ER!
Hanna är en annan ängel i den här historien. Skippade kalaset hon skulle till och väntade med mig hela tiden. Dessutom tog hon med sig en av mina väskor tillbaka så det inte ska bli så tungt på flyget. Räknar ändå med en enorm övervikt.
Och världens bästa mamma, som letat upp flyg till mig och alltid försöker ordna allt till det bästa. Så nu får vi se om det löser sig det här nu. Med min tur stöter jag säkert på fler problem. Dom får ni naturligtvis höra om inom en snar framtid.
Kram
Att säga hejdå.
Min favoritgrabb ska skrivas ut från avdelningen.
Ett par ord på vägen, ett hejdå och en kram.
Det var uppgiften.
Men det går inte alltid.
Alla har sina speciella personer.
Den här killen var speciell för mig.
Att bara ge någon ett hejdå och en klapp på ryggen funkar inte jämt.
Vi kommer ju aldrig att ses igen.
Han var ledsen, jag var ledsen.
Det tror jag syntes jättetydligt på oss båda två även om vi gjorde vårat bästa för att inte visa det.
Tufft var det, minst sagt.
Nu behöver jag en helg hemma.
Ett par ord på vägen, ett hejdå och en kram.
Det var uppgiften.
Men det går inte alltid.
Alla har sina speciella personer.
Den här killen var speciell för mig.
Att bara ge någon ett hejdå och en klapp på ryggen funkar inte jämt.
Vi kommer ju aldrig att ses igen.
Han var ledsen, jag var ledsen.
Det tror jag syntes jättetydligt på oss båda två även om vi gjorde vårat bästa för att inte visa det.
Vi sa inte så mycket men det kändes inte som att det behövdes heller. Försökte ändå säga några bra ord utan att bli för personlig, även om det var svårt. När han kommer fram och ger mig världens största kram och säger att han tyckter att jag är världens bästa var det inte så lätt att hålla tårarna tillbaka. Det var väl kanske inte ett av mina mest professionella ögonblick men man får väl kanske acceptera att endel människor blir man berörd av, och vissa lyckas man nog beröra också. Om man har tur.
Tufft var det, minst sagt.
Nu behöver jag en helg hemma.
06.40
Har inte sovit en blund i natt.
Har bara vridit och vänt på mig.
Funderat och funderat.
Jag som har jour i natt. Fan.
Istället för morgonträning så får det bli mörkläggning och väckare på 12.00.
Hoppas jag kan somna nu.
Nattnatt
Har bara vridit och vänt på mig.
Funderat och funderat.
Jag som har jour i natt. Fan.
Istället för morgonträning så får det bli mörkläggning och väckare på 12.00.
Hoppas jag kan somna nu.
Nattnatt
Hemma!
Nästa helg kommer jag hem.
Till Skellefte.
Mitt Skellefte.
Som en kär vän nyss påminde mig om att jag var så less på.
Ja, men som man säger.
Gräset är inte grönare på andra sidan.
Jag saknar så otroligt många saker med hemma.
När jag är hemma drömmer jag om andra platser.
Kanske är det så det ska vara.
Ska bli skönt att få en helg hemma i alla fall!
Kram
Till Skellefte.
Mitt Skellefte.
Som en kär vän nyss påminde mig om att jag var så less på.
Ja, men som man säger.
Gräset är inte grönare på andra sidan.
Jag saknar så otroligt många saker med hemma.
När jag är hemma drömmer jag om andra platser.
Kanske är det så det ska vara.
Ska bli skönt att få en helg hemma i alla fall!
Kram
Ur fas.
Dom senaste dagarna har jag känt mig lite hängig.
Inte grisinfluensahängig - mer... ja, hängig.
Inte mig själv kan man väl säga.
Kan bero på två tunga dagar på jobbet.
Kan bero på viss hemlängtan.
Förmodligen en kombo.
Det är nog bättre imorgon.
Har i alla fall haft en supermysig kväll hemma hos Hanna med mycket bra sällskap.
Gör gott för själ och hjärta.
Inte grisinfluensahängig - mer... ja, hängig.
Inte mig själv kan man väl säga.
Kan bero på två tunga dagar på jobbet.
Kan bero på viss hemlängtan.
Förmodligen en kombo.
Det är nog bättre imorgon.
Har i alla fall haft en supermysig kväll hemma hos Hanna med mycket bra sällskap.
Gör gott för själ och hjärta.
Det går bra nu.
Ja kompis, det går verkligen bra nu.
