Ibland älskar jag verkligen mig praktikplats.
Vissa dagar lär man sig verkligen massor.
Har fått varit i skolan idag och lekt lite fröken.
Hur kul som helst, men igen barnlek ska jag tala om.
Konsten att motivera är rätt svår alltså.

Annars är det rätt tomt hät utan Hanna.
Fast av någon lustig anledning känner jag ändå någon sorts ro här.
En ro i själen som jag aldrig känner hemma.
Det är skönt att vara ensam.
Trodde jag aldrig att JAG skulle säga, den mest sällskapssjuka människan i världen.
Kanske är rätt nyttigt för mig det här ändå.
Vem vet.