Japp, då var jag framme. Som jag har längtat, och fruktat, det här.
Linköping.

Bilresan gick hur bra som helst. Tyckte inte ens jag hade lite träsmak i baken.
Dessutom var det inte så himelens svårt att göra med släp. Den far ju liksom dit bilen far.

Min lägenhet var som väntat VÄRLDENS RÅTTHÅL.
Fast jag trodde faktiskt att den (förmodligen han) som bodde här innan skulle ha liiiiite vett att städa efter sig.. But NOOO.
Första natten kunde jag knappt sova. Jag tänkte på råttor och ohyra. Å jag längtade hem. Usch.

Det har tagit nästan 2 dygn att få ordning här. Och då är det inte ens ordning. 
Har diskat allt två gånger, och det känns nästan som att det inte räcker.
Har jagat och dödat (= spolat ner) fem enorma svarta spindlar som uppenbarligen byggt bo på toan.
Sen har vi ju silverfiskarna som bor i köket, huuuuuu, och hyresvärden påstår att dom ska försvinna av sig själv.(?)
Har inte sett nån fler än så tiden får väl utvisa. I'll let you know. Nu känns det i alla fall mycket bättre (efter jag tyyyyp tömt willys på rengöringsgrejjer)




Ni ska få mer bilder sen, lovaaas. Men jag håller på dom ett litet tag till.=)

Bor annars i ett jättefint område med massa mysiga hus, och har världans nära till Hanna. Imorse gick vi en morgonpromenad runt ån. I regnet. Det är precis som förr. Fast annars. =)


Saknar er hemma!
Hörs snart.